Monicas blogg

2010-06-21
Ett cadsystem eller flera?

Att man kan behöva två olika cad-system kan jag förstå, och har man ett lager av gamla dwg-filer är det heller inte dumt att hålla sig med några AutoCad – om man nu inte behöver det av andra skäl. De olika systemen har ju olika specialiteter.

Men varför behöver man fem eller sex olika? Det finns exempel på företag som arbetar med det i senaste Konstruktionschefsindex. (Läs artikeln på CADtorget)

Det måsta kosta både i pengar och tid med olika supportorganisationer och olika avtal.

Eftersom undersökningen är anonym kan jag inte ringa och fråga, i så fall måsta jag ringa alla. Men frågan är om det är ett gott betyg till cad-världen för att de lyckats specialisera de olika mjukvarorna så bra, eller om det är ett kraftigt underbetyg?

Kan det vara så att det behövs så många därför att man arbetar mot olika kunder och att det inte går att hantera filer från de olika cadsystem på ett enkelt och tillförlitligt sätt?

Jag lutar åt underbetyget. Det är naturligtvis inte att tänka på kundernas bästa att låsa in dem i det egna systemet.

Det har ju dess bättre de flesta leverantörerna insett och numera hanterar flera av 3d-cad systemen filer från konkurrerande system - i alla fall i de senaste releaserna -  men säkert mer eller mindre bra. Med det kända undantaget Catia och SolidWorks.

I en mjukvara som CoCreate kan man stoppa in nästan vad som helst och arbeta vidare på det, och nya Inventor Fusion visar sig ha samma funktion. Stoppa in en fil, step, Catia eller vad som, ändra den så som du vill ha den, spara och plocka sedan upp i Inventor. Med alla features och data på plats.

En onödig omväg kan man tycka, men naturligtvis bättre än att det inte fungerar alls. Kanske kan ett system för direkt modellering lösa en del av problemet och minska produktfloran något?

Jag tror mig veta att Autodesks utvecklingsavdelning också arbetar hårt med samordningen mellan mjukvarorna. Redan Inventor 2011 innehåller en hel del kopplingar till bygg och bim-världen. Ett av målen är att kunna arbeta i exempelvis Revit, AutoCad electrical, Inventor och även i mjukvaror för avancerad rördragning och få ihop hela fabriker i ett paket.

På PTC har nyblivne högste chefen Jim Heppelmann också börjat prata om det han kallar Project Lightning. Kunden ska kunna välja den mjukvara som passar bäst för ändamålet och filerna därifrån ska sedan fungera i övriga mjukvaror. Om de ambitionerna sträcker sig utanför PTCs egna produkter är ännu så länge oklart. Med i höst någon gång har han lovat precisera sig – sprida ljuset.

Till dess får vi njuta av det ljus vi har. Jag befinner mig just nu i södra Lappland och här skiner solen nästan dygnet runt. Härligt, men lite svårt att komma i säng.

Sommarledigheten närmar sig också med stormsteg, de sista nyhetsbrevet före sommaren går ut nu i veckan. Men vi fortsätter publicera nyheter några veckor efter midsommar och inom kort hoppas jag också kunna visa några av de fantastiska segelbåtar som tagits fram i kursen produktmodellering på Linköpings tekniska högskola.

2010-06-14
Utveckling som kittlar

Är det möjligtatt uppgradera en miljon parter i 3d-cad på 0,2 sekunder? Tanken svindlar.  När jag hittade pressmeddelander från Fujitsu var min första tanke att detta var ett aprilskämt.

Fast det är det naturligtvis inte, bara ett smart sätt att representera data.  Jag tror, men bara tror, att de har gått till väga på ungefär samma vis som Hilding Elmqvist när han utvecklade sitt Dymola.  I Dymola, som är uppbyggt av en mängd objekt och fysikaliska samband, som man hämtar i ett bibliotek , kan man simulera hela bilar, inklusive bränslesystem, styrsystem, klimatanläggning mm.

Det var ju japanerna, eller snarast anställda på Toyota,  som snabbt och först anammade Hilding Elmqvist idéer och det skulle väl inte vara så konstigt om de tankarna sedan utvecklats vidare in i cad-världen av Fujitsu.  

Men om jag läser det hela rätt så riktar sig giganten Fujitsu sin cad-satsning enbart mot den Japanska marknaden – ännu så länge.

Kul var det också att titta på KTHs utställning på Love Stockholm, speciellt framtidens tapet som blommar uppåt väggarna.  Vägen täcks av en tunn, tunn skärm där man får blommorna att växa.  Färgerna hämtas från egna bilder man tagit med mobilen. Väggen kan alltså byta färg efter humör. Spännande och kittlande!

I längden tror jag att det blir jobbigt med en vägg som rör sig och som man måste pyssla med ideligen. Det blir ett husdjur till, liksom. Men visst skulle det vara kul med en tavla som fungerade på det viset, över matsalsbordet, där man kunde anpassa färgerna till dukningen – eller låta gästerna göra det.  Och det blir definitivt inga problem med samtalsämnen under middagen.

Fantasifull är också Ikeas paviljong. Riktigt roligt. Är du i Stockholm den närmaste veckan så låt dig dras med av lite bröllopsyra.

2010-06-08
Sommar, sol och segelbåtar i Catia

Äntligen har värmen kommit.
Och det finns snart fler båtmodeller att visa upp från kursen i produktmodellering, ett sommartecken så gott som något.

Det är ett stort antal grupper som lagt ner ett jättejobb och kursledarna har haft svårt att välja ut vilka tre riggar, skrov och inredningar som ska sättas samman och läggas ut som hela båtmodeller. Men valet är gjort. Tre varianter ska nu skrivas ut i 3d-skrivare, kanske en 31 fotare, en 39a och en 42a.  

Kristian Amadori och Mehdi Tarkian som dragit det största lasset som kursledare och examinatorer är mer än nöjda med utfallet. ”Jag var lite tveksam, men det har blivit hur bra som helst” säger Kristian. Och det har det, jag kan intyga att ett antal grupper verkligen lyft sig i håret.

Denna vecka berättar jag på CADtorget om Sebastian, Christoffer och Mats som lagt sig vinn om att ta hem det här och få sin modell utskriven. Chansen är stor att de också får det.

I tidigare artiklar har jag berättat om Cristina Bãisan, Clementine Bruter och Stefan Karlsson som jobbat med inredningen. De har gjort ett fantastiskt jobb och även presenterat de olika inredningsdetaljerna i en pdf. Proffsigt helt enkelt. Deras lösning får vi säkert också se.

En av de andra inredningsgrupperna har ställt in en liten legorobot på en hylla i sin båt, roboten har använts i några av övningsuppgifterna i början av kursen.  Kristian och Mehdi blir nästa lite rörda.

Den del av båten som minst satt fart på fantasin verkar vara riggen. De var ändå ganska många grupper som valt den. De är välgjorda, visst. Men där finns inte en skymt av lanternor, flaggspel, klubbvimplar och annat som brukar pryda mast och rigg.  Ingen har vågat sig på att modellera ett segel, inte ens på kul.

Kanske var riggen en så utmanande uppgift att tiden inte räckte till. Eller så är det helt enkelt så att ingen i de grupperna vågat släppa loss kreativiteten  -  kanske var det också den uppgift som minst talade till känslan för form och design.

Hur som helst så kommer det att bli ögongodis för alla oss som gillar att titta på läckra segelbåtar!

Här är länkar till de två senaste artiklarna

del 4, Första trion ut att examineras i Catia v5

del 5, Examinationsdags i Catia v5

Enkäten till Konstruktionschefsindex ligger ute, snart får vi veta om index fortsätter neråt eller om det börjar vända även på konstruktionsavdelningarna.

2010-06-01
Konsten att fixa en ritning

Fick en ordentlig tankeställare i förra veckan och det handlar om konsten att ta fram ritningar.

En gång för mycket länge sedan, när jag gick på högskolan, fick vi naturligtvis lära oss att göra ritningar, med olika vyer och de gjordes så klart för hand.  Jag antar att dagens studenter i alla fall måste kunna läsa ritningar, även om de knappast görs med papper, penna och linjal längre.

För några år sedan var jag på Saab här i Linköping och skrev då om hur de utvecklade och tillverkar dörrarna till Boeings Dreamliner, utan ett enda papper. Allt är digitalt och i 3d. På något vis har jag inbillat mig att ritningarna sakta men säkert håller på att försvinna.

Men i förra veckan insåg jag hur fel det var.  Jag  var på ett möte med Leif Mårtensson, Cadplatsen, när han visade upp CoCreate R17 för nya och gamla kunder här i Linköping.  

Flera av dem som var där växlade om mellan olika cad-system, beroende på uppdrag, och det utbröt en diskussion om just konsten att göra ritningar. Två frustrerade röster:

”Om utvecklarna lagt ner lika mycket energi på 2d som på 3d hade vi haft mycket effektivare arbetsprocess i dag” och ”Det kan ta några dagar att göra 3d-modellen men flera veckor att ta fram ritningar ”.

Jag uppfattade inte att detta var riktad mot just CoCreate, utan en mer generell suck.

I just CoCreate blir det dock problem om man tagit fram en ritning på en part och sedan kommer på att man vill ha med en större del av modellen på ritningen. Då är det bara att börja om från början, om jag förstod det hela rätt.

Ritningar behövs uppenbarligen och de måste då vara enkla att ta fram. Att ta emot tillverkningsorder i 3d är inte så vanligt som jag trodde. Eller så tar man emot i 3d, men gör om till 2d i verkstaden.

Om inte annat så behövs ritningar för kontroll och verifiering, förklarade grabbarna på mötet.

Vilket också får mig att begripa varför flera av 3d-cad leverantörerna talar om hur mycket enklare det är att göra ritningar från 3d-modellen i den release som just ska komma.

Enda gången jag ägnat ritningarna något intresse tidigare var när jag tittade på Ironcad för ett litet tag sedan, just för att det verkligen såg enkelt ut.  Annars har jag inte ägnat 2d något intresse alls, fel av mig.

Jag får börja kolla upp det där med ritningar när leverantörerna berättar om sina nya releaser. 

Känner du igen problemet? Eller är det grabbarna i Linköping som är gnälliga och överdriver? Finns det 3d-cadmjukvaror som gör 2d-ritningar med några enkla knapptryck? Tipsa mig gärna. monica.westman@netcommunity.se

PS. I en snar framtid hoppas jag få till en blogg med en kommentarfunktion i anslutning till varje inlägg, det känns lite löjligt att be om kommentarer via mejl.

2010-06-04 Leif Mårtensson, CADplatsen kommenterar så här

Hej Monica,
Det är riktigt att ritningsframställning och dess process kan ses som eftersatt då man ser hur fantastiskt snabbt man modellerar i CoCreate R17. Samtidigt måste man förstå att det är stor skillnad på en 3D modell och en 2D ritning. En 2D-ritning kan aldrig förutbestämmas helt och hållet eftersom det finns minst lika många varianter som företag när det gäller hur man vill ha den utformad då man studerar detta på en detaljnivå. Det handlar om vyplacering, typ av vyer, måttstandard med mera med mera.

Jag vet att många leverantörer tittar på hur man kan förbättra processen men ofta blir det en konflikt mellan önskemål på förenkling och automatisering som är svår att matcha när det gäller kvalitetskrav på den ritningsstandard som olika företag önskar.

När det gäller exemplet du gav angående åsikten på mötet så var den ryckt ur ett sammanhang och inte representativ rent generellt. I just det sammanhanget och just den speciella vydefinitionen som lyftes fram, där var det inte möjligt att addera part. I andra sammanhang och andra vydefinitioner är det möjligt. Vad vi vet med säkerhet är att god ritningsstandard som matchar vilket företags önskemål som helst är något vi kan erbjuda med CoCreate.

Samtidigt kan jag med snudd på 100% säkerhet säga att "konsten att fixa en ritning" är rubriken på en punkt hos PTC som ligger högt upp på listan när det gäller vässad process i kommande release av CoCreate och måhända även där det behövs än mer i Pro/Engineer....


Monicas kommentar: Kommentaren om problemet med CoCerate var inte kopplat till någon vy i presentationen, utan var just en generell åsikt. Om det sedan stämmer för alla vyer kan jag naturligtvis inte uttala mig om.

2010-05-24
Roboten som sorterar katter från hundar

Ibland kunde jag behöva en, fast mina katter är inte små, vita och i plast och hundarna är visserligen bruna, men definitivt inte i plast. På Elmia Motek, automationsmässa i Jönköping, såg jag just en sådan robot – en plockrobot som på mässan plockade upp ömsom en liten brun hund och ömsom en liten vit katt och snabbt placerade dem i katt- respektive hundlådan.

Ett kul grepp tycker jag, som blev stående en stund innan jag förstod hur det hela fungerade.

Svensk Industriautomation, eller SVIA som företaget heter, har en egenutvecklad visionteknik där man låter systemet fotografera av en geometrisk form. Den formen kommer roboten sedan ihåg och den kan också identifiera alla likadana former.  Man talar också om för systemet var gripdonet ska gripa eller suga tag.

Robotsystemet kan i princip skilja på hur många former som helst, så man kan hälla hela menangeriet i en låda om man vill och få dem uppsorterade. förutsatt att roboten fått ta sig en ordentlig titt på alla djuren till att börja med.

På mässan låg de små katterna och hundarna huller om buller på ett litet band. Roboten tittade ner på bandet och identifierade de former den lärt sig känna igen, i de här fallet en katt och en hund.  När robotögat fått in en korrekt träff hastade gripdonet snabbt dit och plockade upp djuret och förde det till rätt låda. Och så fortsatte det i snabb takt.

Att sortera små djur i plast är kanske inte så meningsfullt i industrin, men roboten kan naturligtvis känna igen vad som helst, och i vilket material som helst, som ligger i en låda eller på ett band, plocka upp det och placera i ett verktyg, släppa det rätt orienterat på ett annat band, eller vad man nu vill att roboten ska göra.

På mässan matade robotar en svarv med ämnen, levererade plåtdetaljer rätt orenterade och en del annat. Fascinerande.

Och jodå, jag kan hålla ordning på mina katter och hundar utan robothjälp. I alla fall oftast.

Artiklar om Svia och Motek hittar du på PLMforum.

 

2010-05-17

Den sega återhämtningen

Visst ser det ut att vara en återhämtning på gång på marknaden, såväl PTC som Dassault Systèmes ser nu hur licensintäkterna åter ökar, i första hand inom PLM. När det gäller cad är det lite segare. Hur det har gått för Autodesk det senaste kvartalet får vi veta vilken dag som helst och som vanligt kan vi bara gissa hur det går för Siemens PLM Software, det går inte att särskilja deras siffror i det stora Siemens.  Det vi vet är att Avalon Enterprise nu har kommit till som återförsäljare, medan PTC istället värvat Systeam som partner för sina produkter. Inget av det syns ju i försäljningsiffrorna ännu.

Men det är ju kul och intressant att det rör på sig, även om det kan skapa lite förvirring på marknaden - till en början.

Senaste Konstruktionschefsindex visade inte på några glädjesiffror när det gäller cad-marknaden, investeringarna i nya hård- och mjukvaror låg fortfarande nere i botten under årets första kvartal. Jag kände mig tvungen att ta in en ny omgång svar för att vara säker på att resultatet stämde - och det gjorde det.  (Hela rapporten kommer inom kort).

I dag kom också en rapport från Jon Peddie Research.  Analytikerna där tror inte på någon återhämtning på cad-marknaden förrän bortåt 2013, först då kan vi vara i kapp 2008 års försäljningssiffror. I år bedömer de att cad-marknaden ökar med blygsamma fem procent, från en mycket låg nivå.

För svensk del kanske det ändå ser lite bättre ut. I den positiva vågskålen ligger nämligen att såväl Saab Automobile som Volvo PV nu verkar ha fått nya ägare, bilförsäljningen ökar och underleverantörerna börjar återfå stadgan. Verkstadsindustrin är viktig och flera personer jag talade med på Dassaults Nordics PLM Forum i förra veckan vittnade om att jo, nu har det börjar komma in order och uppdrag.  

Det är väl bara att vänta oss se.

Själv glädjer jag mig åt att lyssna och titta på alla de duktiga studenter som jobbar med en båtmodell i Catia v5 på Linköpings tekniska högskola. Jag ser verkligen fram emot att få vara med på några av examinationerna.

Och så väntar vi ju alla på det stora bröllpet. :-)

2010-05-11
Vårda varumärken i molnet

Utvecklingen just nu ser ut att gå mot att allt fler mjukvaror kommer att säljas som tjänster, det vill säga att man köper en funktion, snarare än en mjukvara.

Vi gör det redan i dag inom en mängd olika området, servicetekniker får sina arbetsorder och rapporterar via mobilen, skötsel och drift av fastigheter automatiseras allt mer, vi får allt mer intelligens i våra vardagsprylar, som kylskåp, tvättmaskiner och elmätare och vi sköter allt oftare bankärenden på nätet.

Men vem frågar var mjukvaran kommer ifrån?

Vad händer den dag vi köper cad och plm-tjänster på nätet? För det kommer vi att göra.  I Östersund bygger företaget Coursource upp tjänster där i första hand små pch medelstora företag kan få hjälp med hållbarhets- och energideklarationer.  I det här fallet arbetar man med Teamcenter och Siemens PLM och ännu så länge är det ingen som kan tveka om det.  Men varför behöver man veta det, egentligen?

HP har också ett moln där de säljer tjänster, några mjukvaror är egna, men långt ifrån alla. Jag gissar att man som kund ännu så länge vill veta vart mjukvaran kommer ifrån (oftast Microsoft), men varför behöver man veta det, om det är en funktion man köper?

Det kommer med stor säkerhet  att dyka upp en mängd nya tjänsteleverantörer inom de närmaste åren. Därför gäller det nog för plm-leverantörerna att värna sina varumärken.

Dassault Systèmes vd Bernhard Charlès har varit mycket tydlig med att man tänker bygga upp egna moln. Först ut att lansera cad i molnet blir kanske SolidWorks, några tjänster via Enovia har aviserats redan i vår. Där är det tydligt var mjukvaran kommer ifrån.

Men om inte leverantörerna ser upp är det snart helt andra varumärken vi förknippar med de tjänster vi köper inom cad och plm.

2010-04-04
Catia in på livet

Jag har länge velat följa ett cad eller plm-projekt en längre tid. Det var nära att jag fick komma till ett företag i Sydsverige som just skulle implementera ett nytt plm-system. Konstruktionschefen sa ja, konstruktörerna tyckte det skulle bli jättekul, men i sista minuten satte it-chefen stopp - det skulle minska företagets konkurrensfördel.

Personligen tror jag att det är precis tvärtom, delar man med sig av sina erfarenheter får man dubbelt så mycket tillbaka och slipper göra de misstag andra redan gjort.

Nu fick jag i alla fall tillfälle att följa 124 studenter som läser en kurs i produktmodellering vid Linköpings tekniska högskola och självklart nappade jag direkt. De arbetar nu med sitt avslutande examinationsprojekt där det handlar om att göra en parametrisk modell av en segelbåt i Catia v5.

De ska kunna automatisera konstruktionen, koppla parametrar till Excel så att även icke-Catia-användare ska kunna använda modellen, de ska göra en FEM analys och även en optimeringsuppgift – i alla fall om man vill ha högsta betyg.

Jag kan inte tänka mig annat än att dessa studenter måste vara högoktanigt intressanta på arbetsmarknaden, speciellt som de i grundkurserna caddat i Pro/E.

Nu har jag inte caddat själv, men det har sagts mig att har man väl fått in cad-tänkandet så är det hyfsat enkelt att lära om i ett annat system.  Och här är ett helt gäng som har minst två olika system i fingrarna.  Utmaningen är väl att få dem intresserade av att arbeta med just konstruktion i en värld full av möjligheter.

Det är också lite roligt att få kläm på hur Catia v5 fungerar jämfört med de övriga cad-system jag tittat på. Dassault Systèmes forskningschef Dominique Florack brukar på typiskt franskt manér säga att Catia bygger på 2000-talets matematik, medan konkurrenterna  är kvar på 1900-talet. Riktigt vad han menar har jag inte förstått, får se om jag gör det efter ytterligare några veckor med Anna, Viktor, Fredrik, Stefan, Johan och Marcus.

Och ni som vill se båtmodeller på bild – håll ut för det vill jag med.

Del 1  Mehdi och Kristian gör klart för start

Del 2  Tidig morgon i labbsalen

2010-04-26
De viktiga begreppen

I förra veckan bloggade jag om de nya krav på plm som ställs när många industriföretag nu även säljer tjänster, funktioner eller mjuka produkter. Volvo som nyligen kom med en kvartalsrapport som förvånade och gladde analytikerna får idag hela 40 procent av sin omsättning från tjänster och produkter som ligger vid sidan av själva leveransen av en lastbil, en buss eller en dumper.

På Konkurrenskraft i veckan diskuterades samma sak, fast egentligen från ett helt annat perspektiv.

Mest intressant var Torbjörn Sonning som satte fingret på hur hela plm-världen ställts på ända när Ericsson gick från att ha varit ett renodlat industriföretag, men egen utvecklad hårdvara, till att bli ett kunskapsföretag.  I ett industriföretag är det hur effektiv  produktionen är som avgör om företaget är lönsamt eller inte, i ett kunskapsföretag är det hur väl man förmår att hantera sin information. Och hur man förmår skapa begrepp, eller artefakter som gör att man också kan automatisera informationen.

På ett Ericsson som utvecklade AXE var alla begrepp knutna till den tekniken. Få av begreppen hade någon tydlig mening när kopplingen försvann. Torbjörn Sonning talar om två år av informationskaos.

Idag är hårdvaran standardiserad, man köper komponentern på Clas Ohlsson, och det är istället funktionerna, tjänsterna och det som finns i mjukvaran som avgör konkurrenskraften. Och därför behövdes en helt ny begreppsvärld.

Alla 85 000 anställda måste också vara överens om och veta vad ett visst begrepp innebär. Först då kan man automatisera informationshanteringen och skapa fungerande modeller – dra nytta av PLM och dra ifrån konkurrenterna.

Peter Wedholm på Volvo IT är inne på samma linje när han säger att det är inte affärsprocesserna som är det svåra med plm. Det är istället hanteringen av informationen och informationsmodellerna. På Volvo IT arbetar man med att få in Volvo CE, med både hård- och mjukvara, in i plm-systemet Kola och testar nu tre olika modeller, informationsprototyper,  för att vara säkra på att hamna rätt.

Begreppen, eller artefakterna och hur väl de fungerar är det nya konkurrensmedlet och det som avgör om ett företag kan dra nytta av den kunskap och den information som finns i våra hjärnor, eller om det mesta av informationen hinner åldras innan den blir till nytta.

Där ligger den verkliga utmaningen.

Konkurrenskraft 2010 hade i år rubriken "Klättra i värdekedjan med lean och plm". Arrangörer är Eurostep och Tekniska mässan. Läs mer på PLMforum.

2010-04-19
Nya krav på PLM

Inte för att jag tror att någon inbillat sig att något enda plm-system är färdigutvecklat. Men däremot är det nu en så pass mogen teknik att även riktigt stora företag kan välja plm-system som fungerar ”out of the box”. Man kan ta lösningen som den är, utan att behöva specialanpassa till företagets processer och rutiner.

Vill man specialanpassa finns det plm-system som är experter på det också, men man behöver inte.

I veckan var jag på två evenemang som båda satte fokus på områden där plm-systemen ännu inte är så vassa – elektronikkonstruktion och allt det som ibland sammanfattas som eftermarknad men som också kan handla om tjänster och service.

Spännande elektronikmässa

Låt oss börja med elektroniken. Jag pluggade elektronik på KTH en gång i forntiden, men den elektronik vi höll på med då har mycket lite att göra med dagens snabba, pyttesmå och programmerbara kretsar.

På SEE, Scandinavian Electronics Event, fick jag en liten lektion i nutida elektronikkonstruktion. Liksom inom mekanikcad ser vi nu en utveckling där flera konstruktörer, på olika ställen i världen, jobbar med olika delar på ett och samma kretskort.

Det är många produkter som innehåller intelligens i dag, portar, nycklar, kaffebryggare, symaskiner och för att inte tala om bilar. En bil kan innehålla hundratals processorer. Klart att det innebär stora utmaningar för konstruktionsavdelningarna och för plm-systemen att få ihop alla delar till en enhet. '

Ska man tala om en produkts livscykel så handlar det förvisso även om system av elektronik och inbyggd intelligens.

För övrigt var arrangörerna av SEE lite besvikna över besökssiffran som landade på 5057 besökare. De jämför med mässan Elektronik/EP för två år sedan som under pågående högkonjunktur drog lite drygt 7000 besökare.  Men SEE  var väl värt ett  besök och förhoppningsvis är det fler som upptäcker det år 2012 när mässan går nästa gång.

Mjuka produkter

Jag var också på en konferens här i Linköping om så kallad funktionsförsäljning, integrerade lösningar eller mjuka produkter. Ännu så länge finns inte en benämning, utan många.

Det andra utmaningen för PLM-systemen handlar därför om det som man på Volvo kallar mjuka produkter - allt det som inte rullar ut genom fabriksporten tillsammans med den färdiga lastbilen, frontlastaren eller bussen.

I en del företag kallar man det för eftermarknad och menar då ofta hantering av reservdelar, service och underhåll. Men det kan också handla om rena konsulttjänster.

Och självklart måste även dessa delar in om man nu verkligen ska kunna följa en produkt under hela dess livscykel.

Utvecklarna av PLM-system lär ha full sysselsättning ännu en tid framöver.

Läs på PLMforum: Mjuka produkter ökar lönsamheten

2010-04-09
Cad för alla smaker

T-Flex är ett ryskt 3dcad-system som nu introduceras på den svenska marknaden, det kostar ungefär 25 000 kronor och kan ungefär samma sak som de mjukvaror som kostar 75 000-80 000 per licens.

Ryska Kompas, som även det säljs på svenska marknaden, ligger i samma prisklass som T-Flex.

Halvkinesiska IronCad kostar lite mer, men har funnits på den svenska marknaden betydligt längre och är mer spritt.

Billigast är Alibre, ett komplett parametriskt 3d cad som man kan får för 1500 kronor - självklart tillkommer support, utbildning och annat, men det gör det för dem alla.

AutoCAD Inventor LT kostar nu runt 16 000 kronor i Storbritannien, så vitt jag vet är priset ännu inte satt för den svenska versionen, men det blir i alla fall långt ifrån kostnaden för fullversionen av Autodesk Inventor.

Frågan är väl vad alla dessa uppstickare för med sig.

SolidWorks, som är den mest använda 3dcad-mjukvaran i Sverige i dag, håller fast vid sin prispolitik. Man litar till användarnas lojalitet och jobbar stenhård med att få alla användare att känna att de tillhör de speciellt utvalda i SolidWorks Community. Hittills har ju det fungerat bra. Ken Manoff, försäljningschef EMEA på Dassault Systèmes SolidWorks, hävdar också bestämt att kunderna inte är priskänsliga.

Det samma säger företrädare för PTC, där både Pro/E och CoCreate ligger i den högre prisklassen.

Och kanske har de rätt. Kostnaden för en licens är möjligen en loppspott i Mississippi jämfört med vad det kostar att utbilda, anpassa och ställa om rutiner och arbetssätt. Att byta ut en leverantör som fungerar bra och som man känner och litar på är ett dyrt och jättestort steg.

Men för alla dem som fortfarande arbetar i 2d, eller av olika skäl arbetar mot många olika konstruktionsavdelningar finns det ju alla skäl i världen att jämföra de olika 3dcad-mjukvarorna ordentligt. Många finns i gratis demo-versioner och alla har de ju sina specialiteter.

Det ska bli spännande att se hur marknaden ser ut om ett par år.

När en cad-licens inte kostar mer än så här borde ju tekniken också spridas till fler. Kanske får vi se en uppdelning av marknaden, där de verkliga specialisterna blir ännu duktigare på Catia, NX, Pro/E och Inventor, medan det stora flertalet får utlopp för sin kreativitet i något av lågprisvarianterna.

Det kommer att dyka upp fler. Var så säker på det.

Torsdag 15 april: hittade just liknande tankegångar hos en av mina favoritboggare Deelip Menezes, här är hans inlägg Who Exactly is Alibre a Threat To?


Tekniken  som förändrar vår värld

Jag brukar ju tipsa om bra video på Youtube. Den här gången handlar det om elektronik och it och hur snabbt tekniken förändrat vår värld. De korta filmerna är framtagna för att väcka intresse för SEE, Scandinavian Electronics Event på Stockholmsmässan i nästa vecka.

Komikern Martin Soneby tar med sin hästen Robin till McDonalds drive in, försöker skaffa vänner via sin analoga Facebook och träffar också Robin af Ekenstam som fått en ny handprotes med känsel i fingertopparna. Fler avsnitt följer. Klart underhållande - önskar jag kommit på idén själv.

Här finns de

2010-04-06
April, april

Visst är det kul med aprilskämt? Husorganet Östgötacorren försökte förra året lura i alla Linköpingsbor att det skulle byggas en jätterondell vid en av infarterna, med åtta smårondeller runt om.

Jag gissar att Correns påhittige reporter blev lika förvånad som vi andra när det faktiskt blev en i alla fall fyr-rondellig konstruktion under hela den tid stora Bergsrondellen byggdes om.

I år hävdade Corren att Göta kanal ska grävas om på en liten sträcka och att det ska göras som på Balzar von Platens tid – för hand. Och jobbet ska göras av interner, precis som då. Det vore ju en syn det.

Jag tycker också att Leif Mårtenssons och Cadplatsens molnapplikation CEMA3D-CC är riktigt fyndig, du kanske såg den på CADtorget, annars kan du klicka här

Visst är det härligt att få dra på munnen ibland, det är ingen slump att de flesta av oss läser morgontidningen bakifrån och börjar med serierna.

PS. Tyvärr dröjer publiceringen av Konstruktionschefsindex någon vecka till, som du kanske redan har sett behöver jag få in fler svar för att resultatet ska bli riktigt, riktigt bra. Men den som väntar på något gott...

Här på Slätten har vi nu siktat sångsvanar, lärkor, tofsvipor, häger och annat flygetyg. Morgonluften är fylld av musik. Allt sammans bevis för att våren äntligen är på väg.


2010-03-29
Glas på största byggmässan någonsin

Jag borde ju veta bättre än att besöka Nordbygg på en torsdag. Värsta besöksdagen. Det är ju roligt för mässarrangörerna att det kryllar av människor i alla gångar och i de flesta montrarna, men för en journalist är det ett rent elände.

Jag svirrade i alla fall omkring, trängdes med folk, försökte komma fram till dem som vet och lyckades också efter enträget köande få i mig lite mat. Märkligt nog fanns den lugnaste matplatsen i entréhallen, i det café som skapats av Chalmersstudenterna Åsa Landahl och Tomas Jonnergård, förstapristagare i tävlingen”Nya ögon på trä”  (se CADtorget Chalmersstudenter vann arkitekttävling)

Jag har alltid gillat trä och de hade verkligen lyckats skapa en rumskänsla och ett lugn där mitt i entré-hallen, under de två stora träsvamparna.

Trä fanns naturligtvis också representerat i den avdelning på mässan som kallades Materialverkstaden. Tanken med den var att arkitekter, projektörer och andra skulle få titta och klämma på och få inspiration att använda material som trä, stål/plåt, betong, byggkeramik och glas.

Jag fastnade för glaset.

Tjocka glasbalkar som klarar tyngden av en bil.

Glas som är uppvärmt på ena sidan tack vare ett tunt lager metalloxid som kopplats till 12 volt. Mysigt att sitta framför ett sådant varmt fönster en kulen dag.

Glas som ändrar färg från klart till vitt när man trycker på en knapp.

Glas med tryckta bilder som fick mig att känna att jag var i ett litet rum tillsammans med en stor älg, och inte i en stor mässhall med sex meter i tak. Jo, jag har mött livs levande älgar också.

Glas med ingjutna lysdioder som ger illusion av stjärnhimmel.

Att bara fantasin sätter gränserna visades också av ett litet valv som bestod av ett antal kassetter i glas fyllda med diverse föremål, allifrån tvättmedelskuddar till mobiltelefoner, fjädrar och lakritskonfekt. Ganska läckert.

Men jag undrar hur många som orkade ända in till Materialverkstaden, det verkade vara ett betydligt större intresse för luftrenare, badrumsinredningar, värmepumpar, fastighetsautomation, handverktyg, byggmaterial och allt det andra som visades i de tre stora mässhallarna.

895 utställare hade samlats och mässan drog hela 59 322 besökare, vilket är rekord. Det tillsammans med utställningsytan på  75 000 kvadrat gör den till största inomhusmässan i Skandinavien – någonsin. Nästa Nordbygg hålls om två år, 27-30 mars 2012. Då ska jag inte åka dit en torsdag. 

2010-03-22
Vem vill ha en rosa dator?

Barbie-dockan har fyllt 50 år och under New York Toy Fair i februari lanserades hennes 125e uppsättning yrkeskläder. Vilket som skulle bli hennes 125e yrke röstades fram med hjälp av en tävling på leksakstillverkaren Mattels hemsida. Man kunde välja på arkitekt, dataingenjör, miljöaktivist, nyhetsankare och kirurg. Barbie, som när jag växte upp enbart ägnade sig att klä sig vacker för dockan Ken, är ju numera en modern och högutbildad yrkeskvinna minsann.

Vann gjorde faktiskt dataingenjören. Ikädd tighta byxor, en liten väst och en t-tröja med ettor och nollor har Barbie också försetts med en rosa dator och ett headset med bluetooth, turkos tror jag att det var.

Jag kom att tänka på den där rosa datorn när jag idag hittade Vivienne Tams designade minidator som nyligen debuterat på catwalken i New York. Modeskaparen Vivienne Tam designade en HP-dator som skulle passa perfekt till årets klädkollektion. Klart att den modemedvetna kvinnan inte ska behöva släpa omkring på ett stort gråsvart åbäke för att kunna använda facebook, twitter, eller eposten.  Nej litet, lyxigt och med läcker design ska det vara.

Och med en lika designad mus i en liten mocka-påse bredvid.

Och ja , varför inte? Det kan ju verka lite tramsigt till att börja med, men när det nu finns en massa roliga skal till mobiltelefonerna vore det väl en baggis att ta fram lite fler roliga datorkoncept. Inte skadar det väl att de prylar man använder varje dag också är lite personliga och läckra att titta på och hålla i.

Sedan kanske inte just jag skulle vilja ha en dator som är rosa.

Läs mer om minidatorn på catwalken här på CADtorget

2010-03-15
Svenskt perspektiv på  konkurrenskraft

Vi talar gärna om konkurrenskraft i det är landet, inte så konstigt kanske med tanke på det geografiska läget, litenheten med mera. Men ibland blir kontrasterna nästan lite komiska.

Nyhetstjäntens Reuters har avslöjat den officiella amerikanska planen på bredbandsutbyggnad. 100 miljoner amerikanska hem ska ha bredband på 100 Mbit/sekund om tio år. Jag vet inte hur många hushåll det finns i USA, med där bor lite drygt 306 miljoner människor så det är väl en ansenlig andel av dem som ska få glädje av de snabba bredbanden. Och vad ska de ha det till? Ladda ner film så klart, och spel, och kanske också betala en och annan räkning på nätet.

Konkurrenskraft nämns inte med ett ord, även om Obama hoppas att satsningen ska ge nya arbetstillfällen. Den kritik som kommit fram verkar handla mest om hotet mot TV-kanalerna.

I Sverige ska vi också ha 100 Mbit/sekund om 10 år - 90 procent av oss om regeringen lyckas i sina intentioner. Varför då? Jo, för att vi ska kunna vara konkurrenskraftiga, kunna bo och verka på landsbygden och för att ge möjligheteten att utveckla nya företag.

Samma teknik, men med helt olika argument. Jag antar att ingen här tänker försvara TV-tittandet? Någon annan principiell kritik mot de ambitiösa målen har jag inte varken sett eller hört, men jag kan ju ha letat dåligt.

Mer Konkurrenskraft

Den 22 april är PLMforum med och arrangerar konferensen Konkurrenskraft 2010, med ett spännande program och matnyttiga workshops. Anmälningarna har börjat ramla in och det är en dag jag ser fram emot.  Länken till programmet finns här.

Jag vill också tipsa dig om en helt underbar bildserie som finns i Nasas bibliotek. Serien visar med satellitbilder hur staden Dubai vuxit från 2007 till idag. Det kallar jag konkurrenskraft. Klicka här eller på bilden. (klicka sedan på årtalen under bilden)

En artikel om den amerikanska och svenska bredbandssatsningen hittar du på CADtorget, här

2010-03-09

En blogg om bloggar

Det finns de som hävdar att bloggarna har spelat ut sin roll, Facebook, Twitter med flera har tagit över. Till viss del är det säkert rätt, men det finns också ett antal bloggare inom cad-världen som har sina trogna läsare och där man kan få råd och tips om den mjukvara man jobbar i, liksom tankar om det mesta som rör sig i branschen.

Själv hänvisar jag ju ofta till Deelip.com. Indiern Deelip Menezes, som också driver egna förtaget Sycode, är ofta intressant och har mycket kloka synpunkter. WoldCAD access som drivs av Raph Grabowski är ofta bra. De är inte heller inte bundna till en enda mjukvara.

De stora mjukvaruleverantörerna har ju egna bloggar, exempelvis Autodesk, SolidWorks och Siemens, men själv tycker jag inte att de är lika intressanta som de fristående bloggare som också kan tala om när mjukvaran beter sig som skit. SolidWorks-sfären har flera duktiga bloggare som verkligen kan svära över buggar så det osar över kontinenterna. Självklart lyssnar utvecklarna.

För en tid sedan fick jag också tipset att kolla på en Topsolid-blogg. Jag gillade den och tog med den i artikeln om de personliga relationerna som åter kommer till heders (på Cadtorget) – och fick ett brev från Daniel Norée, som driver bloggen.  Så här skriver han bland annat

”Jag skapade den bloggen efter sommaren 2009 när jag hade fått prova deras nya version (TopSolid7) vilken verkar väldigt lovande och spännande. Problemet var att efter att hängivet ha följt SW bloggare som Matt Lombard och Josh Mings mfl. så var jag hopplöst bortskämd med intressanta tips och läsning. Jag hittade ingenting om TopSolid7.

Så, jag tog saken i egna händer och tänkte att jag får väl göra det själv. Efter drygt en vecka så kontaktade Missler Software mig och ville inleda ett samarbete och idag får jag mycket hjälp med nyheter, tips osv från dom.

Jag är inte på något sätt expert eller en erfaren bloggare bara en kille från Huddinge som brinner för vad jag gör och vill hjälpa andra och lyfta fram hur kul och spännande det kan vara att jobba också.

Branschen fokuserar mycket på jättarna men det finns andra också som ofta glöms bort allt för ofta.”

Så sant Daniel, du gör ett kanonjobb och jag hoppas att fler både hittar till din blogg och startar egna bloggar kring produkter som inte nödvändigtvis tillhör de stora jättarna.

Jag ska fortsätta hålla koll ocih tipsa. Daniels blogg hittar du här  

Nyligen har SolidWorks startat en egen blogg på svenska, den hittar du här. Ännu så länge ligger där mest inslag från SolidWorks World i Anaheim, men det ska nog bli mer av typen tips och tricks.

Och det skulle inte förvåna mig om du snart hittar CADtorget på Facebook. :-)

2010-03-01
Vem äger molnet?

De svävande ulltussarna uppe i det blå, eller de blytunga blöta, är det väl just ingen som äger.

Men det andra molnet, The Cloud, finns det naturligtvis ägare till - och det kan finnas goda skäl att ta reda på hos vem man placerar sina data. Det stora världsomspännande, oformliga nätet består ju ändå av ihopkopplade servrar som någon äger.

Dassault Systèmes vd Bernhard Charlès förklarade i sambande med SolidWorks World att Dassault dels tänkte använda sig av utomstående leverantörer, men också skulle bygga upp ett eget moln där kunderna kan ha sina data inom ramen för Enovia v6.

När PTCs Jim Heppelmann eller Autodesks Carl Bass får frågan slår de ifrån sig med både händer och fötter. Några moln kommer de inte att tillhandahålla, det finns det andra som kan bättre.

När jag betalar mina räkningar på internet är det min egen banks moln jag använder och i Östersund bygger nu företaget Coresource, tillsammans med Siemens PLM software, upp ett moln med Teamcenter, där små och medelstora företag kan få tillgång till pdm eller plm – som en tjänst. Läs mer om det på PLMforum, här.

Jag gissar att vi kommer att få se en hel del liknande satsningar i framtiden. Mjukvara som service, Saas, kommer allt mer – var så säker – men håll järnkoll på vem som äger molnet!

Läs på CADtorget Alla vill vara i molnet


2010-02-22
Poppis hacka på SJ

Det är populärt att hacka på SJ i dessa dagar. Tågen står stilla, fast alla vet att det kommer snö och kyla varje vinter. Men vi får väl vara glada över de tåg som faktiskt går, att stå och vänta i kylan är inte så kul.

De senaste veckorna har det hänt två saker som ger mig anledning att fundera över det där med att hacka kod. Och först handlar det faktiskt om SJ.

Jag åker tåg ofta, speciellt ofta åker jag regionaltågen från Linköping till Stockholm, Arlanda, Örebro – eller vart jag nu ska. Lugnt, tryggt, bekvämt och faktiskt oftast i tid.

Men för en liten tid sedan behövde jag boka om min biljett och ta en senare avgång. Det där brukar gå att ordna enkelt via nätet, men SJ har nyligen bytt ut gränssnittet och nu gick det inte alls. Bråttom som jag hade avbokade jag ändå den gamla och betalade för en ny biljett. Jag fick ett kvitto på ett ombokningsvärde, men det gick alltså inte att utnyttja.

Någon vecka senare hände samma sak. Varken det gamla ombokningsvärdet eller det nya gick att använda. Jag skickade ett antal mejl till kundtjänst och påpekade buggen i bokningsystemet. Efter att ha fått alla möjliga icke fungerande men säkert välmenta svar - till exempel att ”skicka in dina uthämtade biljetter” (som jag naturligtvis inte hämtat ut eftersom jag avbokat dem) kom så det slutliga: Vi har ett tekniskt problem i vårt bokningsystem som är svårare att lösa än vi trodde.

Jo, jo så är det ibland med buggar. Just nu är SJ skyldiga mig vid pass 800 kronor.

Men vad jag egentligen vill ha sagt med detta är ett de som utvecklar mjukvara inte borde få göra det utan att först göra studiebesök i verkligheten. Den som kodar SJs bokningsystem ska naturligtvis ha bokat ett antal biljetter själv via nätet, för en och flera personer, med olika resväg, med nattåg och med ändrade restider. Borde inte det vara en självklarhet?

I fler år har jag haft en känsla av att boksningsystemet anpassats efter SJs administratörer och inte efter resenärerna, även om det med tiden blivit allt bättre.

Halsbrytande jämförelse

Några som måste ha gjort studiebesök i verkligheten är Apples utvecklare. Jag fick en iPhone i julklapp och det är en av de bästa prylar jag någonsin ägt.

Ett exempel: Jag fick i uppdrag att mellan två tåg springa ner på Hemköp vid Stockholms central och köpa fikabröd utan laktos, soja, nötter och lite annat. Hemköp har en rejäl hylla för specialkost och jag hittade snabbt ett antal kakpaket utan de förbjudna ingredienserna, några innehåll dock E471? Hmm, vad är det?

I min iPhone googlade jag snabbt fram E471. I en av de första artiklarna kunde jag läsa att är man allergisk mot soja, ska man undvika även E471. Tillsatsen görs oftast av rapsolja – men inte alltid.

Kvickt valde jag ett annat kakpaket och kom i god tid tillbaka till tåget.

Att sätta ner telefonen på ljudlöst, som man ju behöver göra någon gång varje dag, innebär tre-fyra tryckningar på min gamla telefon, på iPhonen sitter en knapp lätt åtkomligt på sidan.

Klockan går rätt i alla delar av världen och den visar vädret på det ställe jag befinner mig, oavsett om jag är i Boston, Örebro eller Linköping.

Kanske en halsbrytande jämförelse med SJs bokningsystem, men att hitta användarens perspektiv är a och o vid all utveckling. Det visar inte minst succén med iPhone.

2010-02-15
En massa tjat om plm

Ett himla tjat om plm! Det var en av kommentarerna i CADtorgets läsarundersökning. Men det finns nog mer än ett skäl att tjata lite mer om plm.

PTCs Windchill kommer i år att omsätta runt 500 miljoner dollar. Mer än vad hela Ansys omsätter, för att bara ta ett exempel. Licensintäkterna har ökat med 137 procent sedan föregående år – under ett år när de flesta andra mjukvaruföretag backat, några rejält.

Framgångarna med Windchill har fått Siemens PLM att slå ihop sina Teamcenter-vaianter till ett unified och Dassault Systèmes har slagit ihop sina tre plm-varianter till Enovia v6. Men inte nog med det för även SolidWorks, där man tidigare sett plm som något komplett onödigt, har nu lanserat sin första plm-applikation inom Enovia v6 och fler ska det bli, lovar vd Jeff Ray.

Även Autodesks vd Carl Bass har tidigare varit en uttalad motståndare till begreppet plm – även om talet om digitala prototyper rymmer mycket av precis samma tänk. I januari publicerade analyshuset CIMdata en rapport som beskriver Autodesks utveckling - från en företag som ökar kundernas personliga produktivitet till ett företag som levererar fulla plm-lösningar. Jag gissar att det är Autodesk som finansierat rapporten. För nu vill alla vara med på tåget.

Även Microsoft som skickligt tagit sig in på marknaden via partner som PTC och Siemens PLM.

Lite vid sidan av står också affärssystemleverantörer som SAP och Oracle, som visserligen levererar plm-moduler men som inte på allvar kommit in i matchen. Och det finns naturligtvis många fler aktörer, liksom även plm-system som bygger på öppen källkod.

Summan av det hela är att plm har kommit för att stanna. Det handlar om mjukvaror som idag är mogna produkter, som gör jobbet, som är enkla att använda och som snabbt visar sitt värde.

Så du som rynkar på näsan åt plm: Tänk efter en gång till. Det är en tuff konkurrens där ute.

2010-02-08
Ännu mera Anaheim

Det blev mycket SolidWorks World den här veckan, men det kan inte hjälpas. Det är där jag har varit och det finns precis hur mycket som helst som är spännande och intressant att skriva om. Det kommer mera – även på nyhetsplats.

Det jag bara måste skriva några rader om är James Cameron som talade under dag två på SolidWorks World. Jag har inte sett filmen Avatar, men efter att ha lyssnat på Cameron och sett delar av hur den spelades in blir jag verkligen sugen.

Filmen är ju inte aminerad på vanligt vis utan alla karaktärer spelas av verkliga, mänskliga skådespelare. Alla scener, in i minsta detalj, är inspelade med verkliga aktörer i en studio. De utrustades alla med dräkter med enorma mängder mätpunkter för att registrera varenda muskelrörelse och deras ansikten var fulla av mätpunkter för kamerorna att registrera. Även hästarna  försågs med mätutrustning för att de skulle röra sig fullständigt naturligt. Dessa mängder inspelade data har sedan matats in och filmruta för filmruta omvandlats till filmen Avatar.

James Cameron berättar också hur man använt simulering och avancerad flödesdynamik för att exempelvis urtidsödlornas vingar och Avatarernas öronrörelser skulle se perfekt naturliga ut.

Naturligtvis finns mycket av det här på Youtube, kolla exempelvis den här videon

James Cameron har också varit med och utvecklat en stereoskopisk kamera som en del av arbetet med filmen. En kamera som Nasa bestämt ska flyga med på resan till Mars nästa år.

Han är inte ingenjör eller konstruktör själv, säger han, men har alltid arbetat mycket nära tekniken och han är övertygad om att den stereoskopiska tekniken blir allt vanligare, framför allt inom konsumentelektroniken.

Om några år kommer vi alla att kunna skanna in oss i 3d och och ta fram en Avatar av oss själva. Det är inte en fråga om om, utan om när, säger han.

Och varför avatarerna är blå? Ja, svarar han, idén kom från en dröm min mamma hade för 20 år sedan. Tro´t den som vill.

Nu är jag i alla fall hemma och på väg till PTCs årliga analytikerevent i Boston, så den här veckan blir det större blandning i spalterna – kanske.

2010-01-02
Robotsvärmar och uppknäppta skjortor

Södra Kalifornien är ingenjörstätt, därför är det också enklare att få många deltagare till ett event som SolidWorks World. Men att årets upplaga skulle dra rekordmånga, 5 000 registrerade deltagare, var det kanske ändå inte så många som trodde. För än är inte lågkonjunkturen över.

Den här första dagen fick Dassault Systèmes vara med på ett hörn, en påtagligt nöjd Bernhard Charlès talade om 3d som snart är över oss alla och en del av vår vardag. 2021 ska vi ha ett helt virtuellt universum, lovar han. Varumärket SolidWorks ska också vidgats till att inte bara handla om 3dcad för mekanikingenjörer, nu handlar det istället om den lite större uppgiften att leverera ”3d för proffs” – en större uppgift till en bredare målgrupp.

Lite roligt var att Bernhard Charlès för dagen anammat den klädstil som råder inom Solid Worksgrenen av företaget; uppknäppt skjorta, gärna nystruken, och jeans eller chinos. Men absolut inte vare sig kavaj eller slips.

Eventet brukar också bjuda på inspirerande talare, så även i år. Först ut var robotprofessorn James McLurkin, Rice university. Han forskar bland annat på robotsvärmar.

Idén har han fått från naturen där myror och bin arbetar helt autonomt mot ett gemensamt mål. Tanken är att robotsvärmen ska förmås att utföra sådana uppgifter som kan vara farliga eller skadliga för människor, som att utforska Mars, undersöka djupa grottor eller leta efter landminor.

Mycket tid har han därför lagt ner på att kolla och mäta hur insekternas navigations- och styrsystem verkar fungera. Vi får se bilder på en liten skalbagge med pytteliten mätutrustning på ryggen.

Han släpper också ut en liten svärm robotar på golvet för att visa. De följer snällt efter en ledarrobot, ställer sig i nummerordning (lägst nummer står högst i rang) och de tultar själva iväg till en laddare när batteriet börjar ta slut.

Med hjälp av blinkande lysdioder och ljud kan de också tala om för sina människor vad de håller på med. Man kan alltså direkt se på dem vilken syssla de utför och behöver inte gå via en datorskärm.

Har man flera hundra robotar i tjänst samtidigt kan man inte styra alla på en gång, inte heller kan alla skicka ut signaler på en gång, utan de skapar själva sitt nätverk.

James McLurkin och hans kolleger har utvecklat en speciell mjukvara, SwarmO, som bygger på distribuerade algoritmer. Det gör också systemet skalbart, det går alltså att ta bort eller lägga till robotar utan att verksamheten störs.

Typiska uppgifter en grupp robotar klarar av idag är att orientera sig i en viss riktning, ställa upp sig på led, gå till en speciell plats, undvika en robot eller sprida sig åt alla håll.

James McLukin skulle gärna se sin robotsvärm utforska Mars,men det finns också konkreta applikationer, exempelvis ett självstyrande varulager. Var robotarna placerar olika varor behöver vi människor inte veta, bara vi få ut rätt vara i rätt tid - och det sköter systemet om.

Ett annat mål han har med sin forskning är att få fram robotar som fungerar tillsammans med oss människor i vår oberäkneliga, flexibla och oförutsägbara värld.

Det är inte lätt för de små liven, nämligen.

James McLurkin har en webbplats, läs mer om the Swarm här

http://people.csail.mit.edu/jamesm/currentResearch.php

2010-01-31
Anaheim nästa

Det är en märklig känsla det där att följa med solen runt klotet, att det inte blir mörkt fast mitt armbandsur visar att det är kväll.

En snöstorm i Zürich gjorde oss rejält försenade, så den resa som startade i Stockholm vid sju tiden på söndag-morgonen slutade först fyra-tiden nästa morgon, fast här är klockan bara sju, på kvällen. Samma datum.

Var jag är? I Anaheim, Kalifornien och SolidWorks World 2010, ett event som bara blir mäktigare för varje år. Hit åker folk – finans- och bolånekriser till trots.

Jag har heller aldrig sett så många pressmeddelanden om nya releaser av mjukvaror och presentationer av nya produkter någonsin som inför detta SolidWorks World. Hela branschen verkar passa in sina releaser efter detta årliga event. Och ändå är det här ingen stor mässhall, utan en del av konferensanläggningen där alla partner får möjlighet att visa upp sig.

Självklart ska jag gå till partner paviljongen och botanisera, jag ska kolla vad som förväntas dyka upp i SolidWorks 2011, lyssna på mängder av föredrag och förhoppningsvis även kunna sprida lite kunskap och inspiration till dig som läser. I morgon börjar det.

En rolig historia: jag ringde från Linköping till Los Angeles för att boka plats i en shuttel från flygplatsen till hotellet. Den unge mannen som svarade hade en faster i Vetlanda och hade även besökt Linköping. Den värld som ibland kan verka så stor och skrämmande blir ibland ruskigt liten och vänlig.

Fortsättning följer..
 

2010-01-26
Konstruktörens enorma ansvar

En konstruktör har ett stort personligt ansvar, det vet vi, men kanske inte riktigt hur stort.

Det kanske blev lite tydligare när tingsrätten för en dryg vecka sedan dömde en konstruktör till villkorlig dom, skadestånd och dagsböter för raset i Kista som dödade en person och skadade två. Bara konstruktören dömdes, övriga åtalade friades.

Var domen korrekt?

Det kan jag naturligtvis inte alls uttala mig om, men jag har försökt läsa på och begripa vad det är som hänt.

Det jag ser i underlaget är en superstressad 34-årig kvinnlig konstruktör på Cremona, som försökt vara duktig flicka och i den tuffa byggbranschen inte förmått säga ifrån att nu klarar inte jag det här. I stället har hon jobbat på, gjort allt fler små men ödesdigra misstag och sakta men säkert närmat sig avgrunden.

I rapporterna ser man att hon skickat en ritning till till balktillverkaren, som inte var en tillverkningsritning, hon har kryssat i fel rutor på kontrollpappren osv.

Här handlar det inte om att någon medvetet konstruerat balkarna så tunna som möjligt för att minska konstader, här handlar det om stress, bristande kontroll och ett stort antal människor som borde ha använt sitt sunda förnuft. Vad jag inte förstår är att chefen på Cremona inte hade lite bättre koll – han måste väl ha märkt hur stessad hon var? Och arbetskamraterna? Och balktillverkaren borde väl anat oråd och åtminstonde dubbelkollade ritningen? Och arbetsledningen på bygget, vem tog emot balkarna på byggplatsen? När man jobbat med något ett tag vet man väl ungefär vilka dimensioner som brukar krävas?

Som i Harrisburg
Den montör som blev svårt skadad vid raset hade vid flera tillfällen påpekat att balken var för vek, men ingen lyssnade. För sådana fel kan inte slippa igenom alla kontrollinstanser som finns på vägen. Eller kan de det? Åklagaren Leif Johansson lär i slutpläderingen ha liknat olyckan och rättegången vid Tage Danielsson sketch om kärnkraftsolyckan i Harrisburg - som var så osannolik att den nog inte kunde ha hänt.

Änkan och barnen till den montör som fick sätta livet till får 46 000 i skadestånd – det är naturligtvis ingenting! Den montör som blev skadad för livet och hans familj, med en nyfödd liten, får ingen ersättning alls, inte heller den person som befann sig i den bil som hamnade under rasmassorna.

På andra sidan finns en ensam kvinnlig 34-årig konstruktör, som visserligen slapp fängelse, men som ändå dragit på sig ett livslångt staff. Hur hon mår i dag kan vi väl bara föreställa oss.

Det jag undrar är vart hela kontrollapparaten tog vägen? Alla de som borde sagt ifrån, satt en kråka på ritningen att det var ok, som kollade leveransen, som borde använt sitt sunda förnuft och sin yrkeskunskap?

Åklagaren är ändå ganska nöjd säger han, för första gången någonsin har en konstruktör blivit fälld för arbetsmiljöbrott.

En lång rysare
En annan mardröm upplever säkert de anställda på Saab i Trollhättan, en flera år lång rysare som aldrig verkar ta slut.

Uppdatering 2010-01-27
Det ser ju ut som det flera år lång Saab-dramat nu går mot sin upplösning i och med att holländska Spyker köper Saab Automobile. Låt oss hoppas att Saab också kan bli lönsamt, annars får vi snart hela rysaren i repris.


2010-01-18
G ska bli VG

Väl tillbaka från julledigheten stängde vi CADtorgets läsarundersökning för denna gång. Varmt tack till alla er som svarade på frågorna. Vi fick en hel del beröm, och den slickar vi i oss, men också massor av konstruktiv kritik. Man kan väl säga att betyget blev ungefär fyra på en sexgradig skala och det betraktar jag som godkänt, G.  Men jag vill ha VG.

Jag ser att många vill ha ett nytt, modernare utseende som inte ger ett så rörigt intryck. Arbete pågår.

För mycket reklam klagar många över. Kanske kan vi i framtiden erbjuda en helt reklamfri sajt och nyhetsbrev, men då handlar det istället om att ta ut prenumerationsavgifter. There is no such thing as free lunch – någon måste betala.

Vi behöver utveckla fler och bättre forum.

Många av er efterlyser mer tips och trix, lathundar och andra hjälpmedel.

Det finns flera konkreta och riktigt bra artikelförslag som jag tackar extra för – några är dock ganska resurskrävande, så det kan ta lite tid.

Men vi har också fått ett par kommentarer om att det bara finns artiklar om produkter från företag som annonserar. Jag kan försäkra att sedan jag började som chefredaktör för två år sedan har vi inte haft några "betalda" artiklar på CADtorget. Inte heller några artiklar skrivna av leverantörer. 

Det jag tycker är spännade, nytt och aktuellt skriver jag om, och hoppas att ni ska ha nytta och glädje av det. (Ge mig gärna fler tips, det uppskattas.)

Det blir dock lite mer skrivet om mjukvaror som SolidWorks, Inventor och Pro/E, eftersom det är de tre som används oftast på de svenska konstruktionsavdelningarna. När det handlar om bygg blir det mycket Revit, av samma skäl. Några av leverantörerna  annonserar, och det är vi tacksamma för eftersom det är en förutsättning för att allt material på sajten ska vara gratis. Men det är ingen förutsättning för att det ska bli en artikel.

Saknar du något så är det bara att ge mig ett tips, det är dumt att vänta till nästa läsarundersökning! monica.westman@netcommunity.se

Sammanfattningen av läsarundersökningen hittar du på CADtorget, klicka här

2010-01-05
Ett år går fort, men mycket hinner hända

Jag kan inte låta bli att titta tilbaka på året som gått. Det har hänt massor, och det handlar inte bara om lågkonjunktur och nedskärningar. Nästan inte alls, faktiskt.

Ändå börjar jag där, för helåret 2009 har präglats av en enda lång väntan på vad som ska hända med Saab och Volvo PV. När ekonomin störtdök hösten 2008 var det många som hoppades på ett snabbt besked, egentligen vilket som helst, som skulle få de svenska företagen att åter börja våga investera. Men vi väntar fortfarande och kanske är det den osäkerheten som fortfarande ligger som en våt filt över svensk ekonomi - även om vi nu ser allt fler ljusa tecken.

Företagen har förvisso gjort nedskäringar och många har varslats under året, men ingenjörer och konstruktörer ser ut att ha kommit lindrigt undan. Arbetslösheten för ingenjörer ökade lite under våren och försommaren, men hade före jul åter minskat till låga 1,4 procent.

Mätningarna inom ramen för PLMforums konstruktionschefsindex visar också på att antalet konstruktörer det senaste året ökat på konstruktionsavdelningarna. För bara halvannat år sedan var det en stor brist på framför allt mekanik och elektronikkonstruktörer och många företag verkar ha passat på att anställa konstruktörer när andra dragit ner eller avvecklat.

Nedragningarna har i stället drabbat de inhyrda konsulterna, men även den inhyrda personalen ökar nu sakta på konstruktionsavdelningarna.

För dem som blivit arbetslösa har det också funnits goda utsikter till fortbildning, företag som Dassault Systèmes SolidWorks, Autodesk och Bentely har stimulanspaket där arbetslösa konstruktörer och arkitekter kan plugga cad utan kostnad.

Cad till lågpris

Lågpriscaden har dykt upp som ett fenomen att räkna med under året. Det är inte bara Alibres 3dcad som mångdubblat antalet licenser, utan även exempelvis kinesiska 2d-mjukvaran Zwcad och ryska 3d-mjukvaran Kompas. Visserligen ökar de från mycket låga nivåer, men de traditionella 3d-cadmjukvarorna har legat relativt still eller till och med minskat.

När det gäller Alibres prisdumpning satte den också fokus på en annan viktig trend under året: betydelsen av de sociala medierna.

Sociala medier i huvudrollen

Den huvudsakliga marknadsföringen regisserades nämligen av Alibres vd Paul Grayson via de internationella bloggarna. Ett par mejl till rätt personer gjorde att nyheten snabbt spred sig och vidarebefordrades runt klotet, till ingen kostnad alls.

De flesta utvecklings-, informations- och teknikchefer hos cad- och plm-leverantörerna kan numera följas och nås via bloggar, facebook och twitter och de flesta nya funktionerna  i mjukvarorna kan man lätt hitta i videoform på Youtube. De sociala medierna är här för att stanna och de integreras nu också i plm-mjukvarorna.

Under året har Autodesk och Dassault också tagit klivet in i mobilerna. Autodesks SketchBook och Dassaults 3dvia finns i mobilversioner att ladda ner från Itunes för en billig penning.

Kurser på distans

Många företag har haft reseförbud under året, något som gjort att antalet webinarier ökat explosionsartat. Leverantörerna erbjuder korta och långa kurspass via webben, och istället för att åka iväg på kurs kan konstruktören avsätta några timmar hemma vid datorn.

Autodesk stora årliga satsning Autodesk University i LasVegas gick i år också att följa på distans, via webben.

Stora uppköp ritar om branschkartan

Oracle har köpt Sun, Cannon köper Océ. Dassault Systèmes har köpt hela IBMs plm-verksamhet – vilket tillsammans med de stora nedskärningarna hos Autodesk, innebär att Dassault nu med stormsteg närmar sig Autodesk i storlek.

Här hemma i Sverige är det mest inom SolidWorks-sfären som det skett stora förändringar. Tre återförsäljare blev två när Newtimes verksamhets togs över av SolidEngineer. MP Engineering sålde sin cam-verksamhet till Edge Technology och gick alldeles före jul samman med en rad nordiska återförsäljare i PLMgroup.

Inom Autodesk-sfären försvann Majentas svenska kontor. Designmjukvaran Alias säljs och supportas nu av Cadcraft, medan Majenta verkar på svenska marknaden genom samarbetsavtal med andra svenska Autodesk-återförsäljare.

Till sist de stora debatterna

Pirate Bay-målet, som också ledde till att Piratpartiet fick en plats i EU-parlamentet. Rätten att sälja cad-licenser på eBay. De stora mässornas behov av förändring och konstruktionsavdelningarnas möjligheter att klara konkurrenskraften på några års sikt är några av de frågor som debatterats under året. Frågor som det också finns goda skäl att fortsätta diskutera under det år som kommer.

Det här är bara ett axplock av händelser och då har jag ändå inte nämnt något om förändringarna av mjukvarorna; cad, cam, plm eller gis-systemen. Inte heller om BIM-explosionen inom byggsektorn.

Det var med andra ord ett mycket händelserikt år som fick ett positivt avslut då PLMforums konstruktionschefsindex under fjärde kvartalet åter vände uppåt.

Så låt oss även vid det här årsskiftet hoppas på ett besked om Saab och helst också om Volvos framtid. Gärna positiva.

Konstruktionsindex för kvartal fyra hittar du här

 PS. Det finns mycket kul på Youtube om du har några minuter över. Kolla exempelvis den lilla videon där schackpjäser tillverkas med hjälp av en välkänd cam-mjukvara. Klicka här

2009-12-14
Ljusning i vintermörkret

Det är inte bara den vita snön som gör det lite ljusare i vintermörkret. På tåget mellan Linköping och Västerås, respektive Linköping och Stockholm, har jag ägnat mig åt att räkna samman PLMforums konstruktionschefsindex för kvartal 4. Och det stiger!

På landets konstruktionsavdelningar var man nere i botten under kvartal tre, index låg då på 87, för att nu i årets sista mätning hamna på lite drygt 94. Härligt!

Jag vet dock, från ett antal mejl jag fått, att det har varit och fortfarande är tufft för många. Några konstruktionschefer som deltagit tidigare har fått avstå denna gång – företaget har gått i konkurs. Och några andra som hört av sig är helt överhopade med arbete.  

Åter andra ser ut att ha klarat sig bra, en tredjedel av konstruktionscheferna vill rekrytera för att bli mer konkurrenskraftiga i framtiden och inför nästa kvartal tror de på en liten ökning av fast anställda och på en ökning av antalet inhyrda konsulter och konstruktörer med 16 procent.

Jag läste nyligen i Östgötacorren att civilingenjörer maskin och bygg fortfarande anses vara en bristvara. En inte alltför vild gissning är väl att Björn Lindwall och hans SolidEngineers satsning på att förse sina kunder med ett urval välutbildade konstruktörer är helt rätt tänkt.

Ett mysterium dök också upp i siffrorna. Kvartalets fråga handlade om hur ofta man uppgraderar sina cad-mjukvaror. Som väntat arbetar den stora majoriteten konstruktionsavdelningar med helt moderna mjukvaror, som uppgraderas vid varje eller varannan release. Men ett antal, 13 procent, svarar att de visserligen uppgraderar, men inte så ofta som vid varannan release.

Hälften av dem arbetar med Pro/E. Kan det vara en slump? Den andra hälften är jämt utspridda över mjukvarorna,: en NX, en SoldWorks, en Ironcad, en Inventor, en Catia osv

Eftersom undersökningen är anonym kan jag inte ringa dem/er och fråga hur nyfiken jag än är. Men vet du så upplys mig gärna. monica.westman@netcommunity.se

För det är så sant som det är diktat: I mörkret vilar ljuset.

Läs på PLMforum
Ökande Konstruktionschefsindex kvartal 4



2009-12-07
Ännu mera Euromold

Trädet. Vi börjar med trädet. Det står mitt i en av de gigantiska hallarna på Euromold i Frankfurt. Tanken är att det ska inspirera konstruktörer och designer att tänka nytt.

Tekniken bakom är en innovation kallad Selective Space Structures, 3S.

Geometrierna appliceras på modellen av ett träd med hjälp av 3S -en mjukvara från Netfabb software. Från 3S exporteras alla data direkt till SLI-format och trädet är sedan byggt i polyamtid 12 i en lasersintringsmaskin. Ingen stor datorkraft behövs, en vanlig standard pc med 1 GB minne räcker.

Trädet är 350 x 240 x 340 cm stort, väger 39 kilo och har tagit totalt 340 timmar att bygga.

Det här är naturligtvis bara ett exempel på användningsområden för 3d-skrivarna. Trädet är byggt i sju olika delar, men i Stratasys monter en bit ifrån visar Evald Ottosson gärna upp de lite större detaljer som går att skriva ut i ett stycke. Bara fantasin sätter faktiskt gränserna.

Ännu lite längre bort, hos EOS, hittar vi också världens minsta schackspel, med millimetersmå pjäser i rostfritt stål, här finns Arcams höftledskulor i titan och aluminium och den strandade draken, även den i plast.

Euromold är stort, långa transportband och oändliga glaskorridorer förbinder hallarna med entréhuset och pendeltågsstationen. Montrarna är gigatiska och påkostade, ofta i två våningar och alltid med generösa soffor och fåtöljer. Öl, kaffe och tilltugg finns överallt och vi slås också av hur många det är som arbetar i varje monter – alla oklanderligt klädda i kostym och slips, strikta dräkter och blusar. Och inga stora blaffiga namnlappar i snöre runt halsen här inte. Alla behandlas med samma respekt.

Tiina Mauritzell och jag hade en dag på oss och hann lagom igenom den nya hall 11, från 9.00 när mässan öppnade till 17.30, när vi kroknade och tog tåget till Frankfurts julmarknad med Glüwein och bretzel-kringlor.

Nästa år ska vi ta en dag till och grotta ner oss även i cam-systemen i hall 8. Hall 9 med verktygsmaskiner mm tror jag får vara.

Kolla på CADtorget, där finns en rad nyheter från årets Euromold.

2009-12-01
Lågprissatsningar och tillverkning nära dej

I början av oktober skrev jag om Alibres lågprissatsning och fick en del positiva reaktioner från er läsare. Men det är inte bara Alibre som stökar till det för de stora drakarna på marknaden. Här i Sverige finns bland andra JL Systems i Halmstad som säljer 2d cad från Kina, 3d cad från Ryssland och cam från Australien, till helt andra priser än vad motsvarande system annars kostar.

Jan Laustsen och hans JL Systems har sålt mjukvaror under en stor del av 2000-talet men har egentligen inte marknadsfört sig alls. I år ställde han efter mycket tvekan ut på Elmia, något han inte ångrar en sekund. Han stod illa till, och fanns inte ens med i katalogen – men gjorde trots det mycket goda affärer.

Alla ser vinsterna med 3d cad, men har inte alltid råd med de höga kostnaderna. Och det gäller inte bara små konstruktörsfirmor, JL Systems har även flera storföretag bland kunderna.

Jag gissar att vi kommer att få se fler lågpris cad-, cam- och plm-system. I Ryssland finns flera stora leverantörer och hur det ser ut i Kina kan jag bara gissa.

Jag tror dessutom att användarna, kunderna, har allt att vinna på att marknaden skakas om en smula. I alla fall så länge de olika systemen är kompatibla med varandra – och dithän är vi ju på väg.

En annan omvälvning som pågår just i denna stund handlar om tillverkningsteknik. Årets Euromold bjuder på hela 11 000 kvadratmeter mässhall med system för snabba prototyper och dito tillverkning. De senaste åren har servicebyråerna växt upp som svampar ur jorden, kvartersfabrikerna är snart ett faktum och vem vet hur länge det dröjer innan vi ser skräddarsydda skor, handskar och andra prylar till priser som vore de serietillverkade i Kina.

Jag åker till Euromold i veckan, rapporter kommer, var så säker.

Läs på CADtorget
Lågkonjunkturen öppnar för lågpriscad
Tillverkat bara för dig

2009-11-23
Språkförbistring hos PTC?

På en presskonferens i Stuttgard i förra veckan får vi, fem nordiska journalister, veta att finska Econocap köpt upp danska återförsäljaren av CoCreate, JM Design, samt svenska återförsäjaren Cadplatsen.

Jag blev lite förvånad. Varför finska Econocap? Och varför har Leif Mårtenssom valt att sälja Cadplatsen?

Jag tog naturligtvis kontakt med Leif Mårtensson - saken behövde utredas.

Det visade sig att han blev minst lika förvånad som jag. Nej då, han har inte blivit uppköpt, det har funnits ett visst intresse, medger han, men längre än så har det aldrig gått.

?????

Av min finska kollega får jag reda på att det är en välkänd finsk branschprofil som heter Ari Tertsunen, delägare i finska Econocap, som köpt JM Design.

I den ursäkt från PTC, som naturligtvis dyker upp i min mejlbox, får jag veta att internt på PTC har man uppfattat detta som en sanning och allt jag får veta tyder på att källan är just Ari Tertsunen.

Nu undrar du säkert samma sak som jag: ljuger karln?

Det verkar mer än korkat att ljuga om något som så uppenbart kommer att avslöjas inom en mycket snar framtid. Jag har ingen bra konspirationsteori på lager så den enda tänkbara förklaring jag kan komma på är språkförbistring.

Detta efter att på PTC World lyssnat på Francois Lamy, som höll ett pass om en riktigt spännande ny funktion i Windchill som heter Requirements link. Francois Lamy är fransman och han talar engelska som en fransman. Lyssnar man bara till ordflödet är det franska, men orden är engelska. För enkelhets skull var hans presentationer sedan på tyska. Och det var sista föredragen den dagen.

Hur stor är risken för missförstånd på en skala?

Jag kan tänka mig att det rätt ofta dyker upp språkliga grodor i företagsvärlden, att en önskan uppfattas som ett faktum. Det ovanliga är väl att misstaget, som här, hänger med ända ut till presskonferensen.

Men det blev ju en intressant historia.

2009-11-16
Festligt och fullsatt

Konjunkturen har vänt uppåt, men ännu är krisen inte över, sa handelsminster Ewa Björling när hon besökte Elmia Subcontractor i förra veckan.

Elmia sjöd av verksamhet, visserligen var montrarna mindre i år, men de var många, fyra hallar proppfulla av 1 224 utställande företag och totalt närmare 15 000 besökare. Jämför det med Tekniska mässans drygt 200 utställare och 16 000 besökare! Elmia går i Jönköping och Tekniska mässan i Stockholm.

Men mängden utställare och besökare säger ändå ganska lite om vart konjunkturen är på väg. Den allmänna meningen på Elmia-mässan var nog att förra året var alla optimistiska och trodde att det inte skulle bli så farligt. Det blev det. Nu vågar inte företagen riktigt tro på en vändning.

Vi får väl hoppas att de har fel även denna gång och att Björn Lindwall på SolidEngineer får se en strykande åtgång på de konstruktörer som företaget hjälpert till att utbilda i 3d-cad. Läs mer i artikeln, länk nedan.

Nyfikenheten och viljan att hitta och lära nytt bland besökarna var det i alla fall inget fel på. Det samma gäller Cad-Qs industridagar i förra veckan som samlade 325 personer och där flera av seminarierna var mer än fullsatta.

Det verkar alltså som om flertalet företag släppt sina reseförbud  - och det är ju ett positivt tecken om något.

I dagarna skickar vi också ut frågorna som ska ligga som underlag för Konstruktionschefsindex kvartal 4. Hoppas du är lika nyfiken som jag på resultatet.

Läs från Elmia, Ökad export ska rädda underleverantörerna

Om utbildningen av caddare, Här får företagen hjälp att hitta konstruktörer

Från Cad-Q-dagarna, Allt större intresse för Open-Bim

samt Räddare i informationsfloden

2009-11-09
Teknikutvecklingens mysterier

Den här veckan har jag äntligen kunnat lägga ut den faschinerande historien om hur Hilding Elmqvist uppfann modelleringsspråket Dymola och sedan ställde in det i bokhyllan. Hur han många år senare hittade det i ett manustript till en bok i Kanada. Hur Toyota, närmast av en slump, fick fatt i tekniken och hur den nu används av alla världens stora biltillverkare.

Han själv och hans livsverk är uppköpt av Dassault Systèmes för att tekniken skulle få möjlighet att spridas till en än större krets via Catia.

Det är en härlig och hoppfull historia om hur teknik kan utvecklas och spridas.

Hilding Elmqvist har också givit upphov till programmeringsspråket Modelica, som har ett stort antal användare världen över och och en egen Modelica Association, som bidrar till utvecklingen.

Nu  är ju det här en process över ganska många år och ibland önskar man ju att teknik, bra teknik, kunde utvecklas lite fortare och att riktigt bra produkter skulle sälja sig själva. Men det tar alltid längre tid än man tror och kostar alltid mer pengar.  Lite snabbare går det naturligtvis om många hjälps åt och det är ju dithän Hilding Elmqvist har fört sitt Modelica genom starten av Modelica Association.

Det går naturligtvis inte att jämföra direkt med byggbranschen, men där har utvecklingen hämmats i många år av att var och en håller på sitt och avundsjukt bevakat sitt revir, sin standard och sina filformat.

Kanske kan projektet OpenBIM samla så många att byggbranschen äntligen kan hitta en lösning.

Resultatet skulle definitivt bli ett bättre och biligare byggande och säkert också ge möjligheter till än större kreativitet hos arkitekter och konstruktörer. Mångfald berikar.

Läs om Hilding Elmqvist, på PLMforum,  och om OpenBIM, på CADtorget.

PS. Det finns också en sidoorganisation som utvecklar en öppen variant av Modelica, OpenModelica. Den är ännu inte lika industriellt användbar, men läs mer om den här



2009-11-02
En angelägen debatt – eller två

Håller vi på att bli omkörda av omvärden när det gäller 3d-cad och pdm? Ja, det verkar inte bättre. Björn Lindwall på SolidEngineer är övertygad och det jag ser från vårt eget Konstruktionschefindex talar inte emot.

Det finns helt enkelt massor av gamla cad-licenser på konstruktionsavdelningarna och långt ifrån alla jobbar i 3d. Fler än hälften har heller inget pdm eller plm-system.

Det känns inte som en solklar bild från ett land i teknikfronten när det gäller produktutveckling.

Går det då att behålla konkurrenskraften om man använder sina gamla invanda mjukvaror? Ja, säkert ett tag, men knappast i längden. Kan konkurrenterna ha järnkoll på sin information, och därtill simulera, kolla producerbarhet och miljöbelastning med några enkla knapptryck, får vi nog attan hänga med på tåget. För som Björn Lindwall säger så upptäcker företagsledningarna i något läge att det är billigare, och minst lika bra, att produktutveckla någon anna stans. Några har ju upptäckt det redan, Elektrolux exempelvis.

Vilket raskt för oss över till debatten om att sälja cad-mjukvara på eBay. Mikael Löwenhielm bekräftar denna vecka att Autodesk överklagar den friande domen. Har man skrivit under ett licensavtal så har man. Det lite ovanliga i mjukvarubranschen är väl att man köper mjukvaran av en återförsäljare, men skriver under ett avtal med leverantören. Men ett avtal är det lika fullt.

Att köpa en begagnad licens, om det nu hade varit lagligt, kunde möjligen vara bra för en privatperson som behöver cadda lite för privat bruk, men det finns faktiskt provversioner av flera cad-mjukvaror att köpa billigt eller att ladda ner gratis.

Men vilket företag kan överleva i en stenhård konkurrens genom att hålla sig med gammal teknik och dito kunskaper? Andrahandsmarknaden för cad-mjukvara borde vara i det närmaste obefintlig. I alla fall när det gäller 3d-cad.

Det är nog bara att se sanningen i vitögat, ta reda på vad ditt företags cad-licenser kostar i dag, vad det skulle kosta att rensa bort de onödiga och uppgradera resten.

Produktutveckling och konstruktion är kärnverksamhet och måste hanteras som sådan, annars är det, som man säger, kört! 

Läs på CADtorget om Björn Lindwall som vill väcka konstruktörerna och om Autodesk som överklagar eBay-domen.



2009-10-26
Besökare på CADtorget, se hit!

Den här veckan tänker jag be dig om en tjänst. Kan du ta dig några minuter och svara på CADtorgets läsarundersökning? Det är bara ett tiotal snabba frågor som skulle ge oss mängder av värdefull information. För det är klart att vi vill göra CADtorget allt bättre.

Du kommer att hitta en länk i ett direktutskick, eller via en banner i veckans nyhetsbrev. Ännu enklare är kanske att klicka på länken här nedan. Så länge länken är klickbar är undersökningen öppen.

Läser du i huvudsak PLMforum så vill jag bara tala om att vi gör en motsvarande undersökning av den om ett par veckor. Jag ber att få återkomma.

Nu är det alltså CADtorget som gäller. Gör din röst hörd. Klicka här så kommer du till undersökningen.  Tack på förhand!

För övrigt så skriver jag som bäst den spännade historien om svensken som tog fram ett eget programmeringsspråk och därtill en mjukvara som används av stora flertalet av världens stora biltillverkare. Håll utkik!

Den här veckan bestämde sig både Autodesk och Dassault för att ta steget ut i mobilerna. Mobilversioner av SketchBook respektive 3Dvia kan nu laddas hem i stort sett gratis från Itunes.

Att lanseringarna sker dagarna efter varandra tror jag inte är någon slump. Autodesk, som drabbats hårt av låkonjunkturen, är stort behov av att hitta nya marknader och Dassault har länge haft som mål att sprida 3D till gemene man.

Att båda väljer lansering på Itunes - det är ännu så länge bara i en iPhone eller iPod touch mobilmjukvarorna fungerar - är naturligtvis inte heller någon slump.

Apple är ett av de företag som just nu driver på den tekniska utvecklingen och varumärket är superstarkt – vem vill inte förnippas med dem?

Ett annat av it-världens giganter som just nu driver på utvecklingen inom PLMområdet är Microsoft. Med sitt Sharepoint, som är Microsofts snabbast växande mjukvara någonsin, har de fått PLM-leverantörerna att flockas som bin kring honungsburken. Med Sharepoint som gränssnitt ut mot användaren bygger företagen potaler för sina kunder och leverantörer.

PTC har byggt sitt Productpoint som hanterar produktdata i 3D som vilket annat innehåll som helst i Sharepoint och Siemens har integrerat hela officepaketet, inklusive Sharepoint i Teamcenter. Även svenska Eurostep har tagit klivet över till Microsoftvärlden och bygger gärna gränssnitt i Sharepoint.

Och varför göra något krångligare än det behöver vara?

Ett tredje storföretag som just nu driver på utvecklingen är Google. Framför allt på byggsidan är det Google Maps och Sketchup som används och ispirerar. Jag gissar att vi kommer att få se mer av Google även inom plm-området så småningom.

Det är klokt av PLM-leverantörerna att vara där företagen är och fortfarande gäller naturligtvis ”if you can´t beat them, join them”.

För faktum är att plm fortfarande inte är speciellt utbrett på svenska marknaden. Visst,  de flesta storföretag har plm-system, eller jobbar med att implementera, men kommer man ner en bit i storlek på företagen är det pdm som gälller - om ens det.

Bland de 170 konstruktionscheferna vars svar ligger bakom Konstruktionschefsindex kvartal 3 är det bara fem procent som arbetar med plm och 39 procent som har ett pdm-system.
Över hälften har inget dera.

Läs på PLMforum

Få jobbar med plm, men intresset ökar

Läs på CADtorget

3Dvia biblioteket direkt i mobilen

Autodesk i mobilen och i molnet

2009-09-20
Ta efter de unga

Det är inte ofta jag blir imponerad, jo förresten. Jag blir ofta imponerad, framför allt av unga människor, som bara gör.

Ta Simon Nicholls och hans tre kompisar som designar små läckra hönshus att ha i trädgården, där de färska äggen är bonusen. Läs om Simon och Omlet på CADtorget.

Hade de sålt till Sverige hade jag haft en Eglu i min trädgård nu, med höns och allt. Trots att det finns ett stort hönseri med tokgoda ekologisk ägg nästan tvärs över vägen där jag bor. Men hämtar äggen i kylen intill hönshuset, lägger pengarna i en liten låda allt medan man småpratar lite med hönona (i alla fall på sommarhalvåret när de struttar omkring ute).

Men ändå, ett par egna hönor som spatserar runt i trägdgården skulle inte vara helt fel. Och inte det läckra hönshuset heller, bra mycket snyggare än det vrak som står bakom vår lada. De finns i gult, rosa eller lila också.

Den andra unga person jag blev imponerad av den här veckan var Karin Stenmar som talade på Technias PLM Innovation Forum. Hon och en tjejkompis startade det svenska företaget Dem Collective för att tillverka T-shirts och andra modeplagg av ekologisk och rättvisemärkt bomull.

Hon ville ha en reklam-T-shirt till den klubb hon jobbade på som discjockey och upptäckte att man kunde köpa T-tröjor i bomull för 1 euro styck. Hon blev lite chockad av det och började rota i hur det kom sig att det kunde vara så billigt.

I dag har de fabrik i Sri Lanka, fabrik i Indien och de samarbetar med en tillverkare i Egypten när de order de får blir för stora. Och har börjat fundera på att odla egen bomull, om de kan få fram tillräckligt bra kvalitet.

För vi konsumenter betalar gärna lite extra för en vara när den är närproducerad eller rättvisemärkt och därmed tillverkad av människor som har bra arbetsvillkor och löner som går att leva av.

Den ekologiska trenden växer sig allt starkare och det finns numera en hel rad mjukvaror som hjälper dig att konstruera mer miljövänligt. Det är bara att göra – som ungdomarna.

2009-09-14
Cambridge ligger mitt i världen

Bilderna kommer från Cambridge, en liten och mycket brittisk stad vid floden Cam. Som namnet antyder finns är broar för de bilister som ska in på de trånga gatorna, för cyklister och för gångtrafikanter. Staden är gammal, pittoresk och så långt ifrån högteknik man kan komma, tror man.

Men bakom de tunga tegelfasaderna finns ett av världens mest berömda universitet och här finns också en del av cad-världens vagga. Ett exempel, ett av många, är D-cubed, en mjukvara som håller reda på krav och begränsningar, som sedan några år tillbaka ägs av Siemens PLM Software, och som licensieras av ett stort antal av de övriga cad-företagen. 

Mitt i stan, i små - och med svenska mått mätt trånga – lokaler finns också en av SolidWorks forsknings- och utvecklingsavdelningar. Någonstans mellan 30 och 40 personer sitter här och utvecklar delar av det som troligtvis just nu är världens mest spridda 3d-cadmjukvara, med över en miljon levererade licenser.

Om inte bredbanden räcker till så ligger Cambridge bara en halvtimmes bilresa från Stansted. Bland annat med supereffektiva Ryanair kommer man därför snabbt ut i världen, billigare än vad det är att åka tåg mellan Stockholm och Göteborg. Så även om rummen är små och staden gammal och liten, är kontaktytan mot omvärlden enorm.

Canadensare på upptäcktsfärd i ryska cad- och plmvärlden

Jag läste i dag också om den canadensiske cad-journalisten och bloggaren Ralph Grabowski, som tagit sig för att åka till Ryssland för att kolla läget på mcad-fronten. På amerikanskt vis inbjöd han också de stora aktörerna på den ryska marknaden till ett rundsbords-samtal på Sheraton hotel i Moskva. Ralph Grabowski höll också ett inledningsanförande om trender i mcad-världen – i alla fall i den amerikanska mcad-världen.

Han uttalar sig tvärsäkert om exempelvis framtidsutsikterna för direkt modellering och om hur länge Autodesk kan undvika plm.

Jag tror inte att han har rätt på alla punkter, men det är intressant läsning och det ska också bli spännande att följa vad han kommit fram till under sin ryska resa, som gått till Moskva, St Petersburg och Novosibirsk.

För snart kanske vi får se en rad för oss nya, ryska aktörer inom både cad och plm.

Läs mer på ryska Isicad (engelskspråkig)
Några av de stora ryska cad och plm-aktörerna finns beskrivna här
Grabovskis inledning och bilder från rundabordssamtalet finns här

2009-09-07

Gps är bra, om man tänker efter före